Sitter här och försöker låta bli att bryta ihop över matten och all annan skit som inte vill gå som jag tycker det ska. Det är mycket nu.
Efter naturen skulle jag haft engelskaredovisning men min underbara lärare förgyllde oss med sin frånvaro (vilket betyder att jag spenderade hela gårdagen med att plugga engelska i onödan då jag verkligen hade behövt plugga matte) så jag fick snällt knalla till bussen där jag får en stor utskällning av busschauffören för att mitt busskort vägrar fungera. Tydligen så hittar jag på att jag inte åkt mina två bussresor idag och jag är också säkert en människa som ofta drar den valsen för busschaufförerna. Men eftersom han är så otroligt vänlig och generös så fick jag åka med ändå, fast självklart fick jag skylla mig själv om en kontrollant kom. Det är inte hans jobb att försvara tonåringar. Tack sa jag, log det uppriktigaste leendet jag hade och gick på bussen. Väl utanför min hemdörr börjar jag rota i jackfickan efter mina nycklar. Letar även i väskan, i byxan och tar tillochmed av mig skohelvetet för att kolla om jag på något sätt lyckats få ner dom där. Men icke. Står nu där i snöstormen, kissenödig och hungrig och inser att pappa inte kommer hem förrän en timma senare. Jahopp, går in i garaget och sätter mig. Sen kommer iallafall snälla Erik och värmer mig i sin bil.
Japp, det var dagens tyckasyndommigsjälv inlägg. Det kommer säkert flera som det känns nu iallafall. Trött är jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar