Frida Ahlström

Ett inlägg om dig , för att du är så jävla vacker. På insidan och ut. (Titta på de där bilderna. Det är perfektion i mina ögon. Du är perfektion i mina ögon. Och jag saknar dig nu, så galet mycket. Det finns ingen annan människa som matchar mig så som du gör.

Bitterfittorna som köper varsin liter pucko och pratar skit om världen till morgontimmarna, och sen skrattar tills vi gråter åt oss själva eller åt alla enligt oss felskapta människor som vandrar runt i Jönköping.

Mongona som hellre sitter och tittar på svenska B filmer en fredagskväll än nåt annat. Gärna med en skål snabbmakaroner och bearnessås. Och åter igen Pucko till, såklart.

Fotograf Frida som tvingar ut mig i kort klänning i regn och iskallt väder. Det är inte många jag skulle göra det för vill jag lova. Men bara för att jag vet att du råkar vara den bästa fotografen nånsin gör jag gärna det. Och för att jag vet med 100 % garanti att vi har kul och garvar som bara den emellan fotona.( Typ när du fick mig att springa och stampa och skrika för att alla ormar skulle försvinna, så du kunde få en bra bild. Eller när skruttibangbang strejka när vi är mitt ute i ingenstans.)

Jag älskar dig för din så extremt sjuka humor, för ditt sätt att vara brutalt ärlig mot mig när jag behöver det (men så mycket hellre vill höra nåt annat än de du säger), för att du skrattar hysteriskt och nervöst när du blir rädd, för att du är omöjlig att diskutera politik med, för att du är en levande gps, för att du är den jag gråter ut hos, för att du gråter ut hos mig och för att du är den som känner mig bäst av alla och vet precis allting om mig och mitt liv men ändå fortfarande tycker om mig.

Frida Ahlström, du är bäst.